Patienter som bokar tid hos mig, berättar oftast redan vid bokningstillfället vad de söker för när det gäller deras ögon. Det kan vara att de behöver en synundersökning för nya glasögon, då de habituella är trasiga eller känner att de vill ha något nytt på näsan. Andra har märkt en tydlig synförsämring och behöver skaffa nya glasögon därför.
Någon kanske kommer på synundersökng för första gången och är litet nervös. Många patienter använder både glasögon och kontaktlinser, som de alternerar mellan och vill därför bli undersökt för både och, kanske ta del av nyheter från både glas och kontaktlins-sidan.
Patienter som har fått reda på att de har en ögonsjukdom i släkten som är ärftlig bokar ofta tid för en ögonhälsoundersökning, då man förutom synundersökningen med alla binokulära tester också mäter; ögontrycket, synfältet samt fotograferar ögonbotten och hornhinnan. Vid misstanke om något avvikande skickas remiss till ögonläkare.
Ibland räcker det inte att enbart korrigera synfelet utan man måste ta hänsyn till de muskulära synproblemen som orsakar huvudvärk vid ansträngning, svårigheter att följa textraden och/eller dubbelseende vid trötthet eller vid läsning. Behandling sker med glasögon, ortoptiska övningar och/eller prismakorrektion.
Då jag har många års erfarenhet av att tillpassa stabila kontaktlinser får jag äran att hjälpa många med ögonsjukdomarna; Keratoconus och Pellucid marginal degeneration (PMD), men också de patienter med transplanterade hornhinnor samt de fall av misslyckade ögonoperationer som orsakat en skev hornhinna.
Varje topografbild jag tar, projiceras på min bildskärm.
Keratoconus eller ”Akademikerns ögonsjukdom” som den också kallas, är en degenerativ ögonsjukdom som normalt börjar i mitten av tonåren, som långsamt fortskrider och avstannar vanligtvis i 40-årsåldern. Fritt översatt betyder Keratoconus ”toppig hornhinna” och är en ”felprogammering” av hornhinnans tillväxt. Detta resulterar i ökade och så småningom svårkorrigerade brytningsfel.
Synen försämras eftersom hornhinnan förtunnas och buktar fram likt en kon. I ett tidigt skede kan man korrigera Keratoconus med glasögon och traditionella kontaktlinser, vid större brytningsfel där astigmatismen är oregelbunden, övergår man till att korrigera med olika sorters speciallinser, oftast stabila kontaktlinser.
Den stabila kontaktlinsen bildar tillsammans med tårfilmen en artificiell sfärisk hornhinna som kompenserar för den oregelbundet formade hornhinnan. Ljusets strålar bryts då korrekt genom hornhinnan och strålgångarna möts i en samlad punkt i fovea (gula fläcken) där vi har vårt skarpaste seende.
Sedan 2008 har patienter med Keratoconus här i Sverige, möjligheten att genomföra en behandling på hornhinnan som kallas Cross linking, vilken innebär att Riboflavin administreras varefter vävnaden strålas med UV-A för att skapa ett stärkande skikt i hornhinnans ena lager som kallas stroma. Denna metod botar inte Keratoconus men får förändringarna till det sämre att stanna av.
En annan metod är intacs, plasthalvcirklar som sätts in i hornhinnan för att på så sätt jämna till hornhinnan.
I fall av allvarliga Keratoconusförändringar kan hornhinnetransplantation bli nödvändig. Keratoconus drabbar ca 1 per 2000 invånare. Både män och kvinnor drabbas, även om det är något vanligare hos män. En viss ärftlighet tycks förekomma, ca 5–10 % av fallen.
Det är en kronisk ögonsjukdom, vilket betyder att den inte försvinner, även om den kan stanna upp i sin utveckling när som helst.
Andra samband med Keratoconus är atopisk eksem och astma, men de exakta orsakerna till Keratoconus är inte kända. Symtomen vid Keratoconus är att synskärpan försämras och mörkerseendet är ofta dåligt. Det är vanligt att synen på det ena ögat är väsentligt sämre än på det andra.
Patienten kan behöva byta glasögonstyrka väldigt ofta eller plötsligt få problem med sina mjuka kontaktlinser. En del patienter blir känsliga för skarpt ljus eller för ljuskontraster. Vissa upplever trötthet eller irritation i ögonen, får huvudvärk vid läsning och en tendens att vilja gnugga ögonen. Ett klassiskt symtom är att multipla bilder kan ses av ett och samma föremål, t.ex. av mötande billyktor i mörker. I stället för att se två ljuskäglor från billyktorna ser en person med Keratoconus flera ljuskäglor utspridda i ett kaotiskt men ofta stabilt mönster. Skärpan blir oftast väsentligt bättre om man kikar genom ett litet hål.
Så här kan en ögonbottenbild se ut!